Livet som ensamstående

Nu har Lukas varit och jobbat i Norge i sex dagar, och jag har provat på livet som ensamstående. 

Det började bra, bättre än jag drömt om. Ganska okej med sömn på natten, och busiga barn på dagen. Sen vände det, många "vakningar" på natten och tidiga mornar, 5.30-6.30. Mitt tålamod försvinner sakta, så också orken att hitta på saker vilket resulterar i irritation på varandra å bråk.

Här försöker jag inte hitta sömnen men iallafall vila lite när Rasmus sov och Oliver såg på film. Men ack så fel man kan ha. -Mamma vakna, hoppar på mamma, titta mamma osv. 

Sekunderna efter bilden står han uppe på mig. 

När jag tog denna bilden var jag något irriterad. Jag tänkte att jag skulle få sova lite när jag la mig i god tid, 21. Rasmus vaknade typ varje kvart och skrek länge nog för att jag skulle vara påväg upp men då tystnade han. Till slut hann jag upp med en flaska välling, då kastade han nappen på golvet, vägrade välling och ville inte vara i mammas famn. Blä! 

Kanske tänder, så tog med honom ner till mig och gav lite panadol. Han blev tyst i min säng med lampan tänd. Ett tag tyckte han till och med att det var dags å leka. Det tog 1,5 timme tills han somnat. Så jag hittade sömnen ca 00.30. Men det tog inte slut där, Oliver hade två "vakningar". Klockan 6 var det bara att stiga upp igen.

Jag kommer definitivt  ta sovmorgon när Lukas kommer hem.

Gott med dressing!

Kände att jag behövde pigga upp mig själv och unnade mig lite blommor.

Idag kom farfar och Marit och passade barnen och jag åkte och handlade, skönt att få lite andrum.

Och barnen hade kul.

På eftermiddagen fick vi finbesök av Leah, Amelie och Jennika. Och goda semlor hade dom med sig.

Rasmus och Amelie  är lika långa, trots att hon är 6 månader yngre. Oliver och Leah leker så duktigt med varandra nuförtiden, och har så gulliga samtal.

Fy vad det är skönt att ha någon vuxen att umgås med, och någon prata av sig med. 

Detta blev det till middag. Tror det är första gången jag gjort sparris, dom blev ganska bra.

Fredagsmysdags. Usch vilken gosig och mysig kille Oliver är. Han var orolig att jag skulle missa amigo grande att han kom springande för att hämta mig, skynda, skynda :-)

Det blev lite variation från dom vanliga popcornen.

Såhär tokig kan man vara. Undra om det var så gott att han inte kan vara still, eller om han bara leker bebis?

I all han iver var han tvungen att springa och hoppa i soffan, det slutade men hans huvud mot mitt knä. Jag fick riktigt ont, så jag undrar hur hans huvud känns.

Han blev helt tyst med händerna framför, sen kom det:mamma, måste åka sjukhus, få plåster. 

En stund senare sa han: flåt (förlåt) mamma slog knäet. Ååå gulligast killen.