Är det höstdepression som har kommit redan? Känner mig inte alls pigg och glad, utan stressad och slut. Kanske det har nåt å göra med att nätterna blivit lite jobbigare igen, hittar ingen park som Oliver kan kan gå i på dagarna eller att min mammaledighet (och då mammapengarna) är slut men har svårt å hitta något jobb.
Det slog mig igår att nu är sommaren slut och alla Olivers kompisar har nu börjat i park eller dagis, medans han bara blir hemma med en trött mamma och lillebror. Han har så stort behov av att springa, leka och busa med andra. När det bara är vi så blir det så mycket bara på Rasmus villkor. Jag vill ju också få tid till Rasmus som jag hade med Oliver när han var liten. Känns som jag jag skulle vilja ha mer tid till båda.
Vet att man inte får något jobb om man inte söker något. Men jag vet inte riktigt vad jag ska söka mig till. Känns redan innan jag har börjat söka som det är lönlöst. Måste försöka ändra mig.
