lördag 28 december 2013

Juldagen

Juldagen kom, gäster kom, rester blev ätna. Lugn, ingen stress, härligt.





Oliver ville se på raceing (bilar 2), men jag hade spelat in askungen och frågade om vi skulle titta på dom roliga små mössen. Han stod helt stilla och tittade på den, skrattade när det gick tokigt för katten.



Julen 2013

Julen 2013 gick bra. Barnen "skötte" sig och maten var god. Jag hade julstämning, men inte som när man var barn. Det blir väl aldrig så när man är vuxen, fast jag hoppas nog varje år. Jag fick gjort massa julgodis och lyssnat på mycket julmusik (redan i november), det är nog dom viktigaste sakerna för mig. Jag hade velat ha in julgranen tidigare, tog in den först kvällen den 23, men den blev fin ändå.
Rasmus tog snällt på sig julkläder, men Oliver vägrade och fick ha sin barcelona-tshirt. 
Vi var fullt bord, elva personer och en hund.


På morgonen hittade vi ett paket i strumpan till barnen, överlyckliga små killar.

Inte kan man vara glad hela tiden



Inte allt julgodis, men det mesta.



Julbrasa

Efter maten tittades det på Kalle Anka


Och Rasmus satt som vanligt i leksakslådan


Tomten var nog ganska omtyckt, speciellt när man fick klappar






Nya verktygsbältet provas





Mitt i blöjbytet inför natt kom Oliver på att alla gäster gått hem och rusade till dörren med rumpan bar, öppnade och började ropa: Nej, komma tillbaka allahopa, Luggi, Cnelia, komma baka.





fredag 27 december 2013

Nya innegrejen

Rasmus har en ny grej som han gör hela tiden. Sitta i lådor, alla lådor, hela tiden.























söndag 22 december 2013

Plötsligt händer det!

Ja, plötsligt händer det. Inte att man vinner på triss, men Rasmus sov en hel natt utan å vakna eller gnälla. Och dessutom sov han helt till 8, när klockan var 7 var jag övertygad om att något var fel med honom så jag kunde inte sova.
Får hoppas att kommande natt blir lika bra. Peppar, peppar..

lördag 21 december 2013

Sömnlösa nätter och julstök

Den senaste tiden har bestått sömnlösa nätter. Tack Rasmus, som har tänder på väg. Och så länge som vi fick vänta på dom förra så är det nog några fler trötta dagar att vänta.  Det har varit gallskrik i timmar någon natt, en annan måste han sov med min hand under kinden.
Detta infaller givetvis att jag har jobbat extra på posten och sorterar alla julkort som ni sänder. Men skönt att komma iväg å göra något annat än å plocka leksaker å tjata på trotsålderbarn.
Och nu innan jul så är julstöket i fullgång, och för att vi ska kunna ha lite familjetid å slappna av en liten stund, så gör jag allt själv. Eller jag får ju suverän hjälp från barnen ;-)
Det har varit stor städning med golvtvätt, svårt när barnen hela tiden häller ut leksakerna som jag just plockat upp och ska leka med skurvattnet. Och julgodis,  Mycket julgodis! Choklad, nougat, nötter å ännu mera choklad. Och en misslyckad lakritskola. Men doppade den i choklad, så nu kanske den går ner iallafall.



Toscabitar med nougat,  risbräck, choklad med jordnötsmitten





chokladcrisp, kolasnittar, mumsiga bitar med alla mina favoriter (mjölkchoklad, nougat, nutella och mörkchoklad)





Saffransbiscotti, jordnöt å choklad bars

onsdag 11 december 2013

Lek-å-middagsdate

Vi var på lek å middagsdate hos Neo och mamma Christa, eller klistamärke som Oja kallade henne igår. Rasmus tyckte att både köttgrytan och plättarna var supergoda och mumsade nog mer än dom andra två tillsammans.






tisdag 10 december 2013

Musikhjälpen 2013

Årets musikhjälp är igång, årets tema är:

Alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet

Om du har pengar över eller behöver en julklapp till någon som har allt: ge lite hjälp Musikhjälpen 2013 

Detta är något som alltid legat mig varmt om hjärtat, men sedan jag själv blivit mamma har det blivit en starkare känsla. Och jag känner mig verkligen lyckligt lottad att jag bor här där jag gör och att det finns så bra vård här. 
Annars kunde jag varit en av alla mammor som dom pratar om. Om jag hade bott någonstans där mammor inte prioriteras, där det inte hade funnits kunskap eller möjlighet att hjälpa så hade jag och mina underbara pojkar inte varit här.  
När jag hade gått i nio månader och väntat på min efterlängtade lilla bebis satte förlossningen igång på kvällen den 4 juni 2011. Värkarna avlöste varandra men öppningsfasen gick långsamt, trots värkförstärkandedropp. Efter snart ett dygn, inte sovit på 37 timmar, tog min energi slut och gråten kom när dom konstaterade att det gått bakåt istället. Läkaren tillkallades åter en gång och beslutet om akut kejsarsnitt togs. Allt gick bra. Det tog det tills till jag var 37 veckor gravid med mitt andra barn innan dom tillslut röntgade och konstaterade att min kropp inte är byggd för att föda barn (vilket alla alltid har sagt att den är när dom sett mina breda höfter), mitt bäcken är allt för smalt för att kunna föda. 
Det tog inte många dager efter att Oliver var född som jag tänkte på att jag kunde skatta mig lycklig att jag bodde på Åland och inte ensam utan hjälp att få. Men jag är inte "viktigare" än den tjej/kvinna som bor på landsbygden i ett låginkomstland, ALLA HAR RÄTT ATT ÖVERLEVA!




Vänner



För någon månad sedan fick vi reda på att Oliver bästa kompis Maya och min nära vän Cila (och pappa Tony) ska flytta från Åland till österbotten. Cila kommer från Malax, så dom vill bo närmare familjen.
Jag som också är inflyttad förstår precis hur det är att vara utan sin familj, speciellt när man har barn. Att kunna umgås med sin familj när man vill, få hjälp och stöd.

Men det har ibland varit svårt att glädjas helt med dom, av egoistiska skäl. Inte vill jag att dom ska flytta, för min skull och för pojkarnas skull. Maya och Oliver är så bra kompisar som busar och bråkar och kramas.
Som inflyttad så känner jag inte så många här, jag flyttade ju tre veckor innan Oliver skulle födas så jag har ju aldrig jobbat här på Åland. Så det enda sociala umgänget, utom Lukas familj och kompisar, jag har är min underbara mammagrupp. Tusen tack till Jeanette som fick med mig i den. Genom den fick både jag och Oliver kompisar.
En efter en började mammorna i guppen att jobba, men Cila och jag (och några till)  har varit hemmamammor och umgåtts dag efter dag efter dag, i vått å torrt, snö å strand.

Det har varit många gråtkalas. En middag på Indigo med sju storgråtandes tjejer, undra vad personalen tänkte? Varje gång Oliver frågar efter Maya å vill leka å simma med henne, kommer det en tår.

 Ni kanske undrar hur man får så fina kort på så många fina (å glada och stilla) små busar samtidigt?

Jo, det tar en hel mammagrupp. Några mammor dansar och sjunger, medans dom andra fotar å sen byts man av.



Kompisarna busade i både värme och kyla



Cila är den bästa "jagaren"


söndag 8 december 2013

Ivrig 1-årig

Igår var tanken att vi skulle väcka en liten ettårig Rasmus med sång och paket.
MEN när ettåringen är så ivrig att han vaknar redan 04.20, så hoppade vi det.

Redan på kvällen innan vi lagt oss började han, skria och vägra sova så att mamman snällt fick gå å lägga sig i sängen med gullisen.
När jag låg där kom jag på, Hjälp jag har ju inte slagit in alla paketen, och kortet (som han inte kan läsa) är inte skrivet. Han brydde sig inte så mycket när han väl fick det.

Det var en fullpackad dag. Det skulle bakas, städas, lagas mat och allt annat som hör till vardagen.
Det var ju onsdag så det blev också loppis med Christa och Familjecafe med Cila.
Födelsedagsfika uppdelat i tvåomgångar.


Fast lillgullisen varit jobbig på morgonen så blev det ändå massor av paket.





Storebror hjälpte mer än gärna till å öppna alla paket, och leka med dom



Bus på familjecafeet
Spegel, spegel på väggen där



Mammas lilla hjälpreda
Det blev peppaerkaksmuffins med blå grädde och jordgubbar





Mamma fick hjälpa till å blåsa ut ljuet





Det där ser gott ut tänker Rasmus, men blä smakade det


Ibland får man skjuts av brorsan och ibland är rollerna ombytta