Sötaste tungan

Det var dags för den allra sötaste tungan att försvinna. Olivers korta tungband skulle klippas. Och när dom gör det här så sövs barnen, stackars finakillen. Och stackars mamma och pappa. Det var inte kul.
Hela lilla familjen åkte till barnavdelningen på sjukhuset, där fick Oliver byta om och fick lugnande. Han märkte att det var nåt på gång, nåt som inte var kul. Och han var så hungrig, han gick runt å sa mat och sökte efter nåt å äta. Ropen efter mat blev mer desperata och ynkliga, mitt hjärta blödde. Jag fick följa med Oliver upp till operationssalen, han var upprörd och gråtig (om det är ett ord). Ropade efter pappa, då gjorde det ont i mammahjärtat, gjorde jag rätt som bestämde att det var jag som skulle följa med honom tills han var sövd eller var jag självisk? Har hört att det kan vara väldigt jobbigt för föräldern som är med när barnet somnar, men jag ville inte lämna honom, vill ju vara med och ta hand om mitt barn så länge jag kan. Vi satt på en stol i operationssalen, Oliver klamrade sig fast runt mig och ville inte alls andas i masken. Jag gjorde mitt bästa med att försöka lugna honom, prata lugn och sjunga imse vimse spindel, med dom fick hålla fast honom hårt. När jag satt å sjung så är det är det en, läkaren tror jag, som la handen på min axel och sa att jag var jätteduktig. Då brast det, jag fattade att det var nu han försvann. När dom sa att jag skulle lägga ner honom på bordet ville jag inte lämna honom, släppa hans hand. Jag höll tårarna borta, men inte inombords.
Det tog bara en halvtimme, sedan fick jag gå upp till uppvaket. Vi diskuterade om jag skulle gå igen eller om Lukas som han frågat efter skulle gå, men eftersom jag var den sista han såg så tyckte vi det var bäst om det var jag som gick. Det tog inte så lång stund innan han vaknade. Han började böka runt i sängen. Han var inte glad.

En orolig liten kille i bästa pappans famn.

Här har han somnat gosandes på mammas hand efter att ha fått äta en smörgås när han kommit ner från uppvaket.

Lillebror var med och busade sig.

En slö liten kille såg efter några timmar att denna fanns just utanför rummet och fick lite energi för att leka. Strax efter fick vi åka hem. Han var slö hela dagen och sov massor, när han var vaken var han klängig och gnällig. Han fick givetvis tandsprickning, allt på samma gång.