Har inte velat jinxa.
Oliver har haft sovproblem sen han föddes, men nattningen inför natten har alltid gått ganska bra. Ända fram till ett par månader sen, när han lärde sig att stå (och inte kunde ta sig från stående). Där stod han i sängen, höll i spjälorna och skrek och grät. Vi var tvungna att gå dit och lägga honom ner, och det vande han sig med. Så även nu när han kan ta sig ner själv så är han ju van med att vi kommer.
Men en kväll, snart en vecka sedan, stod Lukas utanför den halvöppna dörren. Oliver ställde sig inte upp, ropade, men sen somnade han. Och så har det fortsatt. :-)
Sen varknar han efter en timme, men vi tar ett problem i taget..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar